Ingen tror längre att det går att tävla i konst, men konstpriser blir allt viktigare ur ett ekonomiskt perspektiv. KONSTNÄRENS Karolina Modig har fördjupat sig i prisdjungeln och pratat med konstnärer och curatorer som efterlyser fler priser och bredare kriterier.
He invents joy
to dispel the gloom of the dank
and lonely days from his soul
Konstnären Nujoom Alghanems röst fyller paviljongen. Rummets enda ljuskälla utgörs av en stor golvstående skärm. Rösten läser Alghanems egen dikt The Passerby Collects Moonlight, som synkas ihop med två filmer som spelas upp på varsin sida av skärmen. Rösten och orden är desamma men filmerna är olika, de får betraktaren att fundera över verklighet och fiktion, identitet och tillhörighet.
Stephanie Rosenthal berättar att hon stannade länge framför Alghanems videoverk i Förenade Arabemiratens paviljong. Hon är ordförande i årets Venedigbiennals internationella jury, som i maj utsåg 2019 års vinnare av de välrenommerade konstpriserna guld- och silverlejonen. Det blev dock, trots Rosenthals fascination för Alghanems verk, inget lejon för Förenade Arabemiratens paviljong på årets Venedigbiennal.
– Om jag var i den positionen att jag kunde föreslå, skulle jag vilja att man instiftade ett pris som går bortanför att bara bedöma själva konsten – ett pris som även väger in allt som spelar roll runt omkring. Alghanems verk har betydelse för konstscenen i hennes land och skulle kunna påverka andra runt om. Jag är personligen inte särskilt förtjust i konstpriser så som de flesta är utformade idag. Jag skulle vilja ge dem till så många andra än bara de ”bästa”.
Stephanie Rosenthal nämner Bulgariens paviljong med verk av konstnärerna Rada Boukova och Lazar Lyutakov samt Portugals A Seam, a Surface, a Hinge or a Knot av Leonor Antunes. De fick inte heller något pris, men Rosenthal önskar att det hade funnits ett även för dem. Hon berättar hur hon under sitt juryarbete blivit återkommande rörd av den ansträngning som många av länderna lagt ner för att få till sina paviljonger.
Det är inte så att Rosenthal går emot juryns val av vinnare av guld- och silverlejonen. Årets mottagare: Arthur Jafa, Haris Epaminonda och Litauen, var även i hennes ögon de bästa utifrån prisens kriterier. Hon betonar att den här sortens priser har ett gott syfte, de kan ge en viktig push och ett välförtjänt erkännande. Men det finns alltså enligt Rosenthal för få olika slags priser, och kriterierna för eventuella nya skulle behöva vidgas.
Läs hela artikeln här
