Inspirerad av alltifrån astrofysik till mytologi och politik visar multikonstnären Lina Iris Viktor hur kulturella arv och normer laddar objekt, färg och material med symbolik. Hennes verk får betraktaren att fundera över själva betydelsen av mörker och ljus.
Universum består till 95 procent av mörk materia och energi. Den värld som vi ser och upplever är del av något mycket större, och svart är limmet som håller allt samman.
I Lina Iris Viktors konstverk finns ingen slump. Inget material, ingen färg eller symbol har hamnat där utan ett syfte. I sitt arbete kombinerar hon fotografi, målning, performance och antika hantverkstekniker. Hennes palett är extremt begränsad och består för tillfället av två färger och en metall: svart, vitt och guld.
– Med en så reducerad palett har jag väldigt specifika ramar att arbeta inom. Jag vill testa mig själv genom det – försöka gripa efter de stora, makrokosmiska och existentiella frågorna samtidigt som jag vill argumentera med historien. Det är en väldigt komplex konversation som pågår i mitt huvud, skrattar Lina Iris Viktor.
Den svarta basen i Viktors verk grundar sig i uppfattningen om färgen och dess innebörd. Viktor beskriver hur vi genom våra sociala linser har lärt oss att fylla färger med olika betydelser och att just svart, genom normer och samhällskontexter, omges av specifika idéer och stigman.
– Svart kopplas till ord som synd, sorg, ondska, smuts… När vi beskriver vissa människor baserat på färgen på deras hud behöver vi hantera dessa associationer kopplat till ras. Hur navigerar vi i sådana vatten? Jag är själv inte intresserad av att bara prata om ras, men allt detta kommer in i en större diskussion gällande hur vi ser på färgen i sig. I mitt undersökande av svart vill jag ifrågasätta ett status quo, det vi ofta tar för givet. En del av det handlar om varför vi har de associationerna vi har, hur de skulle kunna bli raka motsatsen, och hur den interaktionen skulle kunna se ut. För svart är samtidigt det som allt kommer ifrån. Den mörka materian som håller allt samman.
Lina Iris Viktors föddes i England och under uppväxten delade familjen sin tid mellan London och Johannesburg i Sydafrika. Som 16-åring flyttade Viktor till New York för att studera teater och skådespeleri.
– Jag tog examen i film och filmhistoria. När jag lämnade college studerade jag bland annat fotografi och design innan jag tillslut landade i konsten. Det finns många anledningar till varför jag drog mig bort från teatern och filmen, en var alla de sociopolitiska diskussioner som pågick och pågår i USA. Jag var inte intresserad av att kategoriseras eller behöva utkämpa det kriget i min karriär.
2013 skapade Viktor sitt första konstverk. En ung curator såg verket, kontaktade henne och frågade om hon ville göra några verk för en utställning i New York året efter.
– Utställningen mottogs bra och sedan växte det organiskt av sig själv. Jag tror att det kan bli så när man inte har intentionen att göra något utan bara låter saker hända.
I början skapade hon konstverken utifrån matematiska uträkningar, men de bakomliggande koncepten har förändrats över tid. Guldet har däremot funnits med sedan start.
– Jag är intresserad av olika typer av konversationer – makrokosmiska samtal som ställs mot mer vardagliga konversationer. Guld har ett narrativ runt sig och en stark roll i vår historia. Fascinationen för materialet har gått över kulturer och över tid, även om vi i moderna tider, framför allt i västvärlden, tyvärr har förminskat värdet av guld till att bara handla om rikedom. I andra kulturer är det ett material som är laddat av symbolik. Jag är även intresserad av den kosmologiska betydelsen av guld, hur det kom till jorden till att börja med och hur vi upptäckte det. Det finns så många olika aspekter av guld som material.
Processen att applicera det mjuka bladguldet är tidskrävande, en tavla kan ta månader att färdigställa. Viktor framhåller materialets egenskaper och berättar att samtidigt som det är väldigt mjuk så är det också ’’odödligt’’ – det kan inte rosta och det är extremt hållbart.
– Jag arbetar med samma metoder som man har använt sedan före renässansen. Bladguld är extremt tunt, man måste förstå materialet, veta hur det stelnar, veta när och hur det ska appliceras. Processen är intuitiv samtidigt som jag hela tiden måste vara medveten om hur jag hanterar materialet.
Lina Iris Viktor inspireras av allt ifrån matematik och astrofysik till klassisk mytologi och europeisk porträttkonst. Hennes referenser har genom åren vandrat från Ingemar Bergman till konstnärer som Yves Klein och Louise Nevelson. Hon säger att hon aldrig vill låsa sig vid ett uttryck utan att hon alltid kommer att välja det som passar konceptet hon arbetar med bäst.
– Tidigare har det skrämt mig att jag hoppar mellan olika konstformer. Det har känts som att jag inte har något ankare, ingen stabil grund. Nu ser jag det som en fördel, eftersom jag inte behöver begränsa mig i vad jag kan göra och vad jag ser som möjligt. Jag håller för tillfället på att flytta från USA till Italien, och det gör jag delvis för att jag vill sätta mig i en situation där jag inte är helt bekväm. Jag vill utforska olika konstformer och håller just nu på mycket med keramik och skulptur. Jag är öppen för utmaningar – idén att bara skapa framgångsrika verk som konstnär är löjlig, det går inte. En stor del av processen är att misslyckas
