Med inställda utställningar, stängda institutioner och en finanskris utan motstycke har coronaviruset pressat luften ur alla delar av konstlivet. Konstnärerna står plötsligt med både tomma kalendrar och fickor. Kommer regeringens krispaket räcka till och kommer det att nå rätt personer?
I mars vändes världen upp och ned. För vissa skedde det i en våldsam tilt, för andra kom lutningen smygande. Den 12 februari klassade världshälsoorganisationen (WHO) coronaviruset som en pandemi. Den 11 mars infördes de första restriktionerna i Sverige i ett försök att dämpa virusets spridning, då det infördes ett förbud mot sammankomster med över 500 personer. Några veckor senare begränsades maxantalet till 50.
Även om världen utanför Sverige har erfarit en mer omfattande omställning är konsekvenserna av de nödvändiga restriktionerna och rekommendationerna i Sverige enorma. För konstlivet är det som att en taggig kanonkula med full kraft har landat bland konstaktörerna och i ett långsamt pysande eller en häftig utandning pressat ur all luft.
– För många konstnärer kom det här krypande. Konstnärer är så vana vid att leva under knappa förhållanden, så jag tror att avvaktan var stor i början. Många väntade sig inte heller att det skulle komma något stöd. Men med insikten om att det skulle bli svårare och vara längre än man först trott ändrades inställningen. Jag skickade då ut en enkät till Konstnärernas Riksorganisations medlemmar med frågor om hur de upplevde situationen, och fick över 1 000 svar. Det var otroligt tung läsning, berättar Sara Edström, riksordförande i Konstnärernas Riksorganisation.
I enkätundersökningen kom det fram att 70 procent av de svarande står utanför A-kassesystemet. Eftersom det är utformat som ett stöd mellan anställningar passar det dåligt i en bransch där de flesta har enskild firma, vilket är fallet för 82 procent av de svarande i enkäten.
De relevanta initiala stödåtgärder som kom från regeringshåll riktade sig till småföretagare. De gynnar inte konstnärer med enskild firma, men kan däremot kan hjälpa gallerister. Jeanette Steinsland på Gallery Steinsland Berliner menar att de rentav räddar verksamheterna.
– Hyreslättnader och permitteringsmöjligheter är helt avgörande för alla gallerier. Steinsland Berliner har en ganska bra grund, vilket är skönt, men alla medel vi har kommer att gå till att hålla oss flytande, till hyror, försäkringar et cetera. Det kommer att innebära mindre pengar till att producera utställningar. Det är en ny, svårare tid helt enkelt.
Steinsland Berliner valde att hålla öppet endast för bokade visningar från att de första restriktionerna kom. Konsekvenserna av pandemin har varit omfattande.
– Flera av konstnärerna som vi jobbar med har fått sina utställningar pausade, framflyttade eller inställda. Jag har behövt läsa igenom kontrakt och avtal för att se hur vi kan hjälpa dem att få tillbaka pengar som de ligger ute med från produktioner; om vi kan få tillbaka pengar för resor som konstnärerna har lagt ut för och förstå vem som annars ska betala. Vi har direkta köp som har blivit inställda, folk som har köpt på avbetalning som plötsligt inte kan betala …
Jeanette Steinsland vet i nuläget inte hur galleriet ska lägga upp utställningarna framöver.
– Allt som vi har varit involverade i: utställningar i Tyskland, konsthallar i Sverige, verk som vi har kvar i New York eller Leipzig – allt står stilla. Vi får inte hem verk, vi har låst fast pengar i konstmässor som är framskjutna … Allt är tvärstopp.
Ett galleri som stängde igen redan tidigt under krisen är Stockholms till ytan största, Galerie Forsblom. Grundaren Kaj Forsblom sa till Dagens Nyheter den 25 mars att ”hade inte coronan kommit så hade vi fortsatt”. Sara Berner Bengtsson, director på Galerie Forsblom i Stockholm och Svenska Galleriförbundets ordförande, berättar att stängningen av galleriet är en förutseende reaktion på en ”situation utan motstycke”.
– Såväl konstnärer och personal som samlare och andra som har en relation till galleriet är uppriktigt ledsna. Många sörjer att den här mötesplatsen och den möjlighet som vi har haft att visa omfattande utställningar med i många fall stora, internationella konstnärer försvinner.
Det stödpaket som regeringen aviserat och som hanteras av Kulturrådet och Konstnärsnämnden välkomnades av branschen, men har också fått svidande kritik. I början av maj gick 20 konstnärer samman i en debattartikel i Göteborgs-Posten där de skrev: ”När Konstnärsnämnden kräver bevis för att inkomstbortfall beror på covid-19 kommer flertalet konstnärer i kläm. I den gig-ekonomi de flesta konstnärer är beroende av är det inte möjligt att konkret redovisa inkomstbortfall.”
– Att enbart ersätta inkomstbortfall som styrks av avtal är någonting som är problematiskt för många, eftersom vi är vana vid en arbetsmarknad som är mer flytande och där ett uppdrag leder till ett annat. Om en pusselbit faller, faller även så många andra potentiella vägar till uppdrag och inkomster, säger Sara Edström.
Hon tycker att det är många otydligheter i både Konstnärsnämndens och Kulturrådets formuleringar om vilka som kan söka stöden, men att det däremot är tydligt att de som har sin primära inkomst från försäljning faller mellan stolarna i båda stödpaketen.
– Det är oerhört bekymmersamt och visar på en oförståelse för hur bild- och formbranschen fungerar. Att det är så komplicerade kriterier och så kort ansökningstid gör att vi är rädda att många inte kommer att söka. Vi har dock uppmanat alla våra medlemmar att de ska söka även om de är osäkra på om de passar in. Det är om inte annat mycket viktigt att det verkliga behovet synliggörs så att det blir uppenbart att ytterligare satsningar krävs för våra grupper, säger Sara Edström.
Kulturrådet har dock aviserat att de inte kommer att begära återbetalning av redan utbetalade stöd till exempelvis utställningsarrangörer. Därmed ska de konstnärer som redan utlovats utställningsersättningar få dem utbetalade av arrangören, även om utställningen ställs in.
Konstnären Hale Güngör Oppenheimer hade flera utställningar planerade under våren, som alla har blivit inställda eller uppskjutna.
– En av dem var på Färgfabriken där alla konstnärer var lovade ersättning i form av utställningsarvode enligt Konstnärernas Riksorganisations MU-avtal. Utställningen är nu framskjuten till augusti, och med det även arvodet. Jag skulle även delta på en konstmässa i Istanbul med mitt galleri där, men det är också inställt. Jag har inte fått betalt för mina försäljningar, och min gallerist har inte fått betalt från köpare.
Konstnären Hale Güngör Oppenheimer berättar att hon har haft ateljéstöd från Stockholms stad sedan 2016 som precis gick ut. Med ett torrt skratt beskriver hon situationen som dålig tajming, eftersom hon nu inte har råd att hyra en ny ateljé.
Konstnärernas Riksorganisation driver en process för lättnader för ateljéhyror, vilket Sara Edström menar är den viktigaste och mest akuta hjälpen.
– Men det är en väldigt komplicerad och långsam process, säger hon.
I väntan på att få råd att hyra en ny ateljé får Hale Gungör Oppenheimer jobba hemifrån.
– Vi har två barn, ett av dem går på förskolan och min partner är föräldraledig och hemma med vår ettåring. Mitt hopp nu är att mitt extrajobb på Medborgarskolan, där alla kurser också blev inställda, ska komma igång på distans.
I Värnamo i Jönköpings län ligger Vandalorum museum för konst och design. Redan i höstas började man märka att den kommande vårens två satsningar – designsystrarna Jobs och den Marockobaserade belgiske konstnären Éric van Hove – väckt osedvanligt stort intresse. Bokningarna började ticka in och i vintras anställdes ny personal för att man skulle klara av trycket under våren. Från den 1 april till slutet av juni 2020 var schemat mer fullbokat än någonsin.
– Så i mitten av mars började arrangörerna höra av sig. De flesta började med att skjuta fram sina besök, men när det blev uppenbart att det här inte skulle lösa sig inom överskådlig tid ställde många in eller sköt fram besöken till hösten, säger museichef Elna Svenle.
Vandalorum är en stiftelse som till 20 procent finansieras av lika delar statligt, regionalt och kommunalt stöd. 80 procent är egenintjänade medel som består av allt från sponsring och projektspecifika bidrag till intäkter i form av entréer, föreläsningar, visningar, konferenser, butiksförsäljning och restaurangbesök.
– Nu sitter vi med nästan tomma lokaler. När jag tittade på hur intäkterna påverkats under den senaste månaden fick jag en chock – de hade gått ner med över 50 procent. De första veckorna hade vi inga möjligheter att göra neddragningar eftersom alla ska vara hemma vid minsta förkylningssymptom. För att klara av att hålla öppet fick vi istället ta in vikarier. Därför var utgifterna till och med högre i början än de brukar vara.
Under april har Vandalorum använt sig av de applicerbara statliga stödåtgärderna och bland annat infört korttidsarbete samt nyttjat subventioner för arbetsgivaravgifter och sjuklön.
– Men eftersom vi är en verksamhet som är väldigt beroende av våra egna intäkter, och eftersom de är så radikalt mycket mindre, går vi ändå på knäna.
När regeringen meddelade hur kulturkrispaketet på 500 miljoner skulle fördelas stod det klart att verksamheter som Vandalorum, som finansieras via samverkansmodellen, inte kan ansöka om pengar. Vandalorum kan heller inte komma ifråga för det senaste krispaketet om 319 miljoner till bland annat statligt finansierade kulturinstitutioner.
– Vi har haft förhoppningar om statligt krisstöd, men efter att två stora paket nu presenterats ur vilka vi inte kan söka några medel alls ser det mörkt ut, säger Elna Svenle.
Läs vidare här: Så drabbas konstvärlden av corona
