Ett år av oro och väntan är över. I januari 2013 kom beskedet från migrationsverket att den iranske konstnärer Mehran Galledarizadeh får stan i Sverige. Det drygt ett år gamla beslutet och utvisning läggs därmed ner.
För fyra år sedan kom Mehran Galledarizadeh till Sverige för att söka uppehållstillstånd. Han var på flykt från sitt hemland efter att myndigheterna där förhört, slagit och torterat honom, stängt hans utställningar, förstört hans konstverk, dömt honom för att ha kritiserat iransk moral och tvingat honom att skriva under ett papper som förband honom att aldrig måla, enligt deras definition, »omoralisk konst« igen.
Migrationsverket ansåg dock inte hotbilden vara tillräckligt stark och i januari 2012 avslogs ansökan. Med starkt stöd från Konstnärsnämnden, KRO, KIF och andra konstinstitutioner valde Mehrans advokat Eva Haddadi att lämna in en överklagan. Den 20 mars samma år beslutades att ärendet skulle tas upp för en ny prövning. Efter tio månaders orofylld väntan kom så till slut beskedet. Migrationsverket har omvärderat sitt beslut och Mehran får stanna i Sverige.
– Han blev överlycklig och började gråta av glädje och lättnad när jag ringde och berättade. Beslutet tog lång tid och han har känt sig oerhört pressad under den här tiden. Visst fanns det hopp. Jag sade till honom att det är väldigt sällan som Migrationsverket återupptar ett ärende till prövning efter att man har fått avslag en gång. När de gör det är det en stark indi- kation på att de faktiskt tänker ge ett uppehållstillstånd. Men man kan aldrig vara hundra procent säker, säger Eva Haddadi.
Anledningen till att ärendet tog en ny vändning var att Migrationsverket ändrat uppfattning om Mehrans konst. Efter avslaget för drygt ett år sedan skickade Eva Haddadi in material från Mehrans utställningar: allt som hade skrivits om honom, intervjuer, artiklar som visade på den uppmärksamhet som utställningarna hade rönt, Konstnärsförbundets utlåtande och övriga protester som utvisningsbeslutet hade skapat.
– Migrationsverket ändrade helt enkelt åsikt och insåg att konsten ändå har regimkritiskt innehåll. Efter de intervjuer som Mehran gjort, bland annat i Konstnären och i svensk radio, där han berättat vad han har varit med om i Iran, har det antagligen blivit lättare att greppa hans situation. Han har naturligtvis uttryckt sig kritiskt mot den iranska regimen och deras sätt att agera mot honom, mot andra konstnärer och konstens ställning i Iran över huvud taget, berättar Eva Haddadi.
Migrationsverket hänvisar till de utställningar som Mehran haft och den uppmärksamhet som de gene- rerat både i svensk riksmedia och i persisktalande media och skriver att det är troligt att verksamheten i Sverige har kommit till iranska myndigheters kännedom. De betonar vidare att eftersom konsten har regimkritisk udd, finns det risk att Mehran kan utsättas för förföljelse om han skulle tvingas återvända.
– Problemet från början var att även om Migrations- verket accepterade honom som konstnär, så tolkade de inte hans tavlor som speciellt regimkritiska. Det är klart att konst alltid är en tolkningsfråga och att man ur ett svenskt perspektiv kanske inte tycker att tavlorna är så farliga. Men man måste sätta sig in i hur myndigheter i Iran ser på den här typen av konst. Det har de nu alltså gjort. De har ändrat uppfattning och förstått att de här tavlorna faktiskt har ett politiskt innehåll, förklarar Eva Haddadi.
För Mehran Galledarizadeh är beslutet naturligtvis oerhört positivt, inte bara att få stanna utan även att bli erkänd som konstnär i Sverige. Eva Haddadi menar att erkännandet betyder mycket för identiteten för en konstnär som inte har en nationell tillhörighet.
– Man hamnar i något slags limbo där man frågar sig om man verkligen är konstnär. Konstnärer har ju sin publik. Visst kan man ha en internationell publik, men är man från ett instängt land som Iran har man sin publik i hemlandet. Byter man miljö tappar man den. Nu efter beslutet kan Mehran utveckla sin konst under lugnare former. Jag tror att han kommer att fortsätta måla kritiskt utifrån det han varit med om, även om han själv inte kan åka till Iran. Men Iran finns inom honom. Och Iran finns ju.
