Under Stockholm Art Week, som kulminerar i konstmässan Market till helgen, är det många gallerier som passar på att bjuda på något extra för de internationella besökare som kommer till stan. På Stene Projects visas några av världens mest kända fotografier.
Är det att betrakta som jäv att som nybliven tvåbarnsförälder studera Lennart Nilssons bilder och sedan skriva om dem i en större svensk dagstidning? Troligtvis. Å andra sidan, befinner vi oss inte ständigt i diverse tillstånd som gör att vi reagerar mer eller mindre känslomässigt på det vi upplever?
Tydligen är det jag som ligger bakom den söndertrasade framsidan på Nilssons bok ”Ett barn blir till” som jag hittar hemma hos mina föräldrar. Omslaget är avrivet i nederkant och det är revor i alla hörn, jag var visst en intensiv bladvändare.
”Jag trodde kanske att du hade lånat den när du väntade första barnet”, säger mamma.
Det hade jag inte, på grund av en förlossningsskräck som gjorde att jag undvek alla bilder på foster, förlossningar och helst allt som överhuvudtaget påminde om barn. Nilssons bilder fanns på näthinnan ändå. Nu är det drygt ett halvår sedan jag födde mitt andra barn, och anledningen till att jag frågade om boken är att fjorton kända Lennart Nilsson-motiv nu för första gången ställs ut på galleri för kommersiell försäljning.
Fotografierna som visas på Stene Projects är en sammanställning av de verk som anses mest centrala i Nilssons produktion. Syftet är att visa hans livsgärning och föra den vidare. Beslutet att ta fram verken togs under arbetet med 2009 års upplaga av ”Ett barn blir till”, i ett samarbete mellan Lennart Nilsson, bokens redaktör Mark Holborn och Nilsson styvdotter Anne Fjellström. Nilsson, som gick bort 2017, valde att överlåta sitt livsverk till Fjellström. Det är hon som nu har till uppgift att förvalta och hålla samlingarna levande. Nilsson, Holborn och Fjellström sökte motiven från materialet som låg till grund för den första upplagan av ”Ett barn blir till”, 1965. De fjorton verken är analogt framtagna och processen att färdigställa printarna började redan 2010.
Här finns bilden av det 18 veckor gamla fostret i sin fostersäck, som i en färgversion prydde omslaget av LlFE Magazine 1965 och gjorde Lennart Nilsson världskänd. I svartvitt ser fostret med navelsträngen fäst i livmodern ut som en liten astronaut utslängd i rymden. Föräldrablicken förvandlar fostret till mitt barn, till mina båda i en kropp, utslängda i livet. I en annan fosterbild ser jag mina barn sova; i en tredje har den blundande varelsen fosterhinnan tätt mot kroppen och jag kan känna hur jag bär runt på deras sömniga, filtinlindade kroppar. I andra bilder ser fostren ut att vara nerbäddade i havskoraller.
Att ha fött två barn gör mig knappast unik. Återträffen med Nilssons bilder är överraskande känslosam, men bilderna berör och bör beröra. Att han gjorde det möjligt 1965 är och bör vara imponerande. Jag fascineras över livets storslagenhet och teknikens möjligheter, över hur kort tid vi har kunnat ta del av den här typen av information. Om inte tekniken fanns för de bilder Lennart Nilsson ville ta, ville han själv vara med och utveckla den. Det är ett driv som fascinerar även det.
Bilderna i ”Ett barn blir till” började enligt vissa källor som antiabortkampanj. Det var inte därför min mamma köpte 1976 års upplaga och det var inte därför jag tummade sönder boken som barn. Idag köper jag och mina gravida vänner böcker med råd från Agnes Wold med flera som slår hål på ovetenskapliga myter om barn och föräldraskap. Lennart Nilssons bilder har vi redan med oss, tack vare våra föräldrars tummade sjuttiotalsupplagor. Min känslomässiga relation till bilderna har vandrat från barnsligt intresse via pubertalt ointresse och graviditetsångest, till tårögd fascination och respekt.
Fotografierna som ställs ut på Stene Projects är främst riktade mot utländska museer. Intresset för Nilssons verk är internationellt. Det är förståeligt. Den tekniska aspekten å ena sidan; föräldrar som oavsett hormonnivå tårögt ser sina egna barn i fostren, sovande på korallbäddar, å den andra. Försäljning lär det bli.
Bild: Lennart Nilsson, ”LIFE (cover)”, 1965, silver gelatin print. Foto: Lennart Nilsson
