Startsidan

FN stärker rättigheter för konstnärer

Läs hela artikeln från Konstnären  16 mars, 2013

Konstnären mars 2013

En efterlängtad rapport om konstnärlig frihet har nyligen publicerats av FN. Rapporten lyfter konstnärlig aktivitet som en nödvändighet för fungerande demokratier. 

För förstagången har FN publicerat en rapport om konstnärliga rättigheter, som syftar till att ge en bild av kulturskapares situation värl­ den över. Arbetet med rapporten har letts av FN:s särskilda rapportör för konstnärliga rättigheter, Farida Shaheed. Samtliga FN:s medlemsstater har blivit tillfrågade om hur deras lagstiftning och praxis kring konstnärlig yttrandefrihet ser ut och svaren har sedan legat till grund för de rekommendationer som rapporten fastslår.

– Utmaningarna ser mycket olika ut i olika länder. I en diktatur eller i länder med repressiva regi­ mer handlar frågorna till stor del om yttrandefrihe­tens gränser. Att man i sådana länder ofta ignorerar rapporter som den här gör den inte mindre viktig. En FN­-rapport ger hög legitimitet och är därmed ett redskap för konstnärer, medborgare, frivilligorganisa­ tioner och medier i ett land att lyfta frågan om konst­ närers rättigheter och yttrandefrihet, säger Katarina Jönsson Norling, ny ordförande i KRO.

Något som är lika centralt i auktoritära stater som i demokratier som Sverige, är den beroendeställ­ ning till finansiärer, såväl offentliga som privata, som riskerar att inskränka konstnärernas frihet. Staten bör enligt Jönsson Norling värna principen om armlängds avstånd samt konstnärers oberoende och goda ekono­miska och sociala villkor.

– Rapporten lyfter också upp det internationella engagemanget för fristäder som ett viktigt verktyg för att stödja konstnärers rättigheter och yttrandefri­het i andra länder. Sverige har en lång tradition i att erbjuda förföljda författare fristäder. Ett naturligt steg för Sverige vore att erbjuda fristäder även för hotade bild­ och formkonstnärer. Flera kommuner har redan visat intresse för frågan, säger hon.

I musikaliska sammanhang har det pratats mycket om det ojämna förhållandet mellan uppdragsgi­ vare och kulturskapare: att det behövs en star­kare upphovsrätt på upphovsmännens sida och att upphovsmannen bör få inflytande i hur och i vilka sammanhang ens verk används. Denna maktobalans finns även på bildområdet och rapporten belyser vikten av att slå vakt om upphovsrätten och konst­ närers rätt att också bestämma hur hans eller hennes konst används.

– Det här är en viktig slutsats av rapporten. Många bildkonstnärer i Sverige illustrerar för media­ och förlagsbranschen, där vissa aktörer idag vill ta över rättigheterna, särskilt vad gäller de digitala publice­ringarna. Det finns exempel på svenska kommuner som kräver att konstnärer ska avsäga sig sin upphovs­rätt i samma ögonblick som de skickar in förslag till offentliga upphandlingar av konstnärlig gestaltning, säger Jönsson Norling.

Rapporten slår också fast att staterna bör stimulera den offentliga och privata efterfrågan i syfte att öka konstnärernas möjligheter att få betalt för sitt arbete. Jönsson Norling ser här en stor uppgift även för den svenska regeringen, bland annat genom reglering av konstmomsen och stärka arbetet kring enprocentregeln.

– Att göra inköp av samtida konstverk avdragsgillt och sänka konstmomsen till sex procent skulle öka den privata efterfrågan på konst. Genom att stärka arbetet kring enprocentregeln får vi både mer stimule­rande miljöer att vistas i och ökad efterfrågan på konst­ närers tjänster. Vad gör regeringen och de svenska

EU­-parlamentarikerna idag på kulturområdet inom EU? Här finns en möjlighet för Sverige att profilera sig genom att lägga förslag om att EU bör anta ett direktiv för enprocentregeln och MU­-avtalet, säger hon.

FN:s rapportör Farida Shaheed hoppas i förläng­ ningen att rapporten ska bidra till att ge kulturarbe­ tare världen över en ännu kraftigare röst som ska få verka utan att tystas ner. Enligt Kerstin Brunnberg, ordförande i Statens Kulturråd, måste varje enskilt land ta på sitt ansvar att arbeta aktivt med att sprida rapportens budskap och rekommendationer.

– Alla stater som bekänner sig till rapporten har ett ansvar att sprida den. Dels att tillämpa den och dels att faktiskt läsa den med stort allvar. Rapporten betonar i föredömligt korta ordalag konstens stora betydelse för den demokratiska processens betydelse och jag kommer själv hänvisa till den i många olika sammanhang. Jag tycker att man ska tala om den och levandegöra den, ha den med som ett levande dokument. Det är det viktigaste med en sådan här rapport, att staterna förbinder sig att respektera den. Det optimala är ju att det inte blir några skriverier om konstnärer som fängslas eller tystas framöver, därför att den här rapporten har implementerats. Det är en dröm som jag har, säger Kerstin Brunnberg.

Böcker