När dokumentären The Price of Everything kom 2018 gav den insyn i konstmarknadens system på ett nytt sätt och rönte stor uppmärksamhet. Journalisten och författaren Georgina Adam ger dock en delvis annan bild av marknadens mekanismer, i en intervju med Karolina Modig.
En man strövar omkring i en skogsglänta. Ryggen är krökt, han har ett svart linne under en färgfläckad, uppknäppt, kortärmad skjorta. De stora, slitna jeansen hålls uppe av en läderrem som ser ut att ha fått ett antal extrahål för att tjäna sin funktion. Han vänder sig om, det grå håret spretar mjukt ut från huvudet och blicken är pigg, yngre än kroppen. Han liknar Ian Holm som Bilbo Baggins i Sagan om ringen. ”Vad är relationen mellan konst och pengar?”, frågar en röst. Det är Nathaniel Kahn som frågar, regissören till dokumentären The Price of Everything från 2018. Mannen med kaffekoppen är konstnären Larry Poons, som svarar: “Konst och pengar har ingen egentlig relation alls. Det är inte som sport. De försöker göra det så, som att den bästa konstnären skulle vara den dyraste konstnären.”
Kahn: ”Är det inte sant?”
Poons: ”Hur skulle det kunna vara sant?”
När dokumentären The Price of everything kom 2018 gav den en insyn i konstmarknaden på ett för många nytt och ögonöppnande sätt. Nära 40 inflytelserika och i konstkretsar välkända profiler intervjuas och berättar oväntat öppenhjärtigt om sin syn på konstens relation till pengar. Bland de intervjuade finns konstnärerna Jeff Koons, Njideka Akunyili Crosby, Larry Poons och Gerhard Richter; The New York Times konstkritiker Jerry Saltz, galleristerna Gavin Brown och Mary Boone, konsthandlaren Simon de Pury och konsthistorikerna Alexander Nemerov och Barbara Rose.
Det är en inte helt smickrande bild av konstmarknaden som målas upp, där konsten ofta framställs som sekundär – en transaktionsvara som kan eller bör masstillverkas och utan ifrågasättande höjas eller sänkas i värde av de som har pengarna och makten att göra det.
2018 år släpptes också boken The Dark Side of The Boom, som dök ännu djupare ner i konstmarknadens spel, pakter, pengafokus och extravaganser. Boken är skriven av Georgina Adam, senior konstredaktör på The Art Newspaper och skribent i Finanical Times, som med journalistisk finess tränger in i bakom konstmarknadens kulisser.
Jag träffade Georgina Adam över en zoom-länk för att samtala om konstmarknaden med avstamp i The Price everything; få hennes åsikt om dokumentärens skildring av konstmarknaden och hur det spelar mot hennes bok. Vi diskuterade även hur marknaden har utvecklat sig sedan filmen och boken kom, vilken roll den spelar för konstnärer på olika nivåer och vad hon tänker om konstmarknadens väg in i framtiden.
Det är stekande sol i Stockholm men skyfall i London när vi hörs. Georgina Adam pratar en bildad brittiska: tydlig, ren på slanguttryck och med fraseringar som ofta går upp i en hög falsett. Hon säger att dokumentären har sina styrkor och sina svagheter, och att en av de mer påtagliga svagheterna är dess extrema New York-centrering.
– Konstmarknaden är global. Fram till pandemin var USA i och för sig störst, men nu ser det ut som att Kina har gått om. Siffrorna är dock svåra att utvärdera, mycket av det som utspelar sig på konstmarknaden sker privat eller via gallerier och redovisas aldrig offentligt. Jag tyckte att de kunde ha grävt lite djupare i den mörka sidan av boomen.
”Boomen”, som Adam refererar till, handlar om den extrema kapitalinrullning som har skett i konstmarknaden de senaste åren. Marknaden för modern och samtida konst har under 2000-talet gått från en nischhandel till en globaliserad verksamhet, med ett värde på uppskattningsvis 50 miljarder dollar per år.
Citatet som dokumentärens titel bygger på är ursprungligen ett citat av Oscar Wilde från boken Lady Windermere’s Fan. Karaktären Cecil Graham frågar där: ”What is a cynic?” varvid Lord Darlington svarar: ”A man who knows the price of everything, and the value of nothing”. I filmen citerar Edlis bara den senare delen: ”There are a lot of people who know the price of everything but the value of nothing”, säger han, som ett slags sammanfattande beskrivning av konstmarknaden.
– Jag anser att alla sådana uttalanden om konstmarknaden är för breda. Det finns alla möjliga aspekter av konstmarknaden. Vissa köper konst som investering, andra för att de älskar den passionerat. Däremellan finns en massa människor som köper av olika anledningar. Proportionerna på de är anledningarna ändras också över tid – köper du konst för en miljon dollar vill du såklart att det ska vara en bra investering, kommenterar Adam.
Läs vidare här: kro.se/konstnaren
