När författaren och kulturjournalisten Olivia Laing blev ägare till en trädgård anlagd av en av Englands berömda trädgårdsmästare började ett omfattande återskapande ur det igenvuxna. Samtidigt ville hon gräva i föreställningarna om vad en trädgård är och skulle kunna vara. Resultatet blev boken ”The garden against time”.
Jag har ett minne. Det är tydligt, jag kan känna dofterna, höra surret. Långa, rangliga stockrosstjälkar nickar över mitt huvud och daggen gör luften fuktig. Det är oktober, men runt mig trängs blommande växter jag inte kan namnet på, skira rabatter breder ut sig och över gången sträcker sig otyglade gröna armar. Vid trädgårdens kortsida har husets ljusa stenfasad helt tagits över av klängväxter.
Ett litet jubel hörs från andra sidan skärmen när jag berättar om trädgårdsupplevelsen som tog mig med överraskande storm.
– Ooh, Charleston’s garden! De arrangerade den första litteraturfestivalen jag deltog i med min debutbok om Virginia Woolf. Det är en av mina favoritträdgårdar. Jag älskar att den är så genomtänkt och vacker men också ganska rörig och fri.
Det är den brittiska författaren Olivia Laing som jublar, och trädgården vi hetsar upp oss över tillhör huset som i början av 1900-talet var lantlig tillflykt för Bloomsburygruppen där bland andra nämnda Virginia Woolf ingick. Det visar sig att Laing deltog i programmet för Charlestons trädgårdsfestival även i våras, av samma anledning som vi nu hörs över länk mellan Bohuslän och hennes hem i Suffolk i sydöstra England: boken ”The garden against time. In search of a common paradise”.
Klockan är tio på förmiddagen i England och i vanliga fall har Laing redan varit ute i trädgården i timmar. Just i dag är hon off routine efter en resa till Italien och väljer att ha sin videokamera avstängd. Rösten är däremot pigg, oerhört brittisk, orden rusar fram. Och trädgården mår bra, säger hon, tack vare regnet.
– Suffolk är en extremt torr region så vanligtvis är det torka så här års. Men i år har det varit massor av regn, klimatförändringarna skapar kaos.
Laings bakgrund i miljörörelsen sipprar fram, engagemanget märks även i boken. Olivia Laing är prisad författare, skribent och kulturkritiker med fem fackböcker, en essävolym och en roman bakom sig. ”The garden against time” följer upplägget från hennes tidigare fackböcker, där egna erfarenheter – i det här fallet sökandet efter och arbetet med att restaurera en egen trädgård – vävs samman med politik, kultur och historia genom verk av författare, poeter, aktivister och konstnärer. Bokens titel syftar på den förmåga som hon menar att trädgården har att etablera en annan förståelse för tiden.
– Trädgården drar in dig i och ger en direkt känsla av nuet: en fjäril flyger förbi, en blomma böjer sig i vinden … Det är omedelbart och mentalt återuppbyggande. Samtidigt rör sig en trädgård i cykler, från fruktbarhet och överflöd till absolut förruttnelse.
Laing gör en direktkoppling till kapitalismen och den problematik hon anser följer med att dess linjära idéer om tid och expansion så starkt genomsyrar samhället.
– Kapitalismen tror på illusionen om evig tillväxt, och att du kan få allt du vill ha när du vill ha det. Det sättet att vägra att acceptera död och perioder av icke-tillväxt har skapat en mängd problem, inte minst är det den största pådrivaren av klimatförändringarna. Jag tror att trädgården har förmåga att påminna oss om vad tid verkligen är och hur den rör sig.
Läs hela artikeln: dn.se
