I interneterans begynnelse pratades det om att den nya digitala värld som höll på att öppnas upp skulle vara sammankopplande. Värdefulla plattformar skulle skapas för kontakt och organisering, rum för solidariskt experimenterade skulle byggas och tidigare marginaliserade röster skulle äntligen få höras.
Det möjliga emancipatoriska potential som teknologin kan tänkas sitta på har knappast realiserats, men likväl har det skapats ett gemensamt universum som når långt över land- och kontinentgränser.
Majoriteten av konstnärerna vars verk utgör Gullringsbos expanderande samling är från Sverige eller från andra sidan Atlanten, men frågan är vad nationell tillhörighet betyder i dag i relation till referenser, estetiskt uttryck och teoretiska utgångspunkter – åtminstone inom den geografi vi rör oss här. Många av samlingens konstnärer har visats kors och tvärs över både Europa och USA; Klara Lidén hyllades i New York innan vi i Sverige fattat grejen, New Jersey-sonen Alex Da Corte har nyligen klätt in danska Louisiana i neonfärger och Nathalie Djurberg och Hans Berg har länge haft italienska Gió Marconi som huvudgalleri. Svenska Anna Uddenberg vann sitt internationella erkännande i Berlin, vilket har tagit henne både till Tokyo och Los Angeles. Och alla delar de som sagt samma digitala universum.
Konstnärerna är mellan knappt 30 och drygt 40 år gamla, de rör sig mellan något slags anti-estetik, beundransvärd detaljrikedom och drömlik sensualism. Här finns moraliska och politiska budskap att läsa ut, liksom frustration och förvirrad fascination inför det samhälle som omger oss. Men här finns även rum för eskapism, naturvurmande och inåtblickande.
I de tankar och idéer som letar sig fram under lagren av färg, silikon, akrylplast, pälssvansar och annan materia, tycks flera konstnärer röra sig i sfärer som gläntar till växande filosofiska perspektiv och rörelser som posthumanism, xenofeminism och postantropocentrism.
I Georg Nordmarks konstnärskap – här representerat av Wild Hunt och Pacifier – lyfts vårt förhållande till djur på ett sätt som snuddar vid posthumanismens och postantropocentrismens ifrågasättande av mänskligheten som universums centrum. Omkullkastandet av vedertagna sanningar om människans särställning i naturen är något som genomsyrar även Nathalie Djurberg och Hans Berg arbete, vars burleska samhällskritik letar sig in i samlingen via verken Banana, Chocolate and Sprinkles, och A Thief Caught in the Act (Baby Blue Owl). Att se så kallade non-humans som mer likställda följer ett allmänt skärskådande av maktstrukturer. Ana Benaroya utforskar i sina verk just makt och begär ur ett queerperspektiv genom att överdriva och förvränga den mänskliga kroppen, leka med dess form och dess förhållande till andra kroppar.
Benaroyas verk använder humorns subversiva kraft för att skapa en bild som vid en första anblick kan verka rolig och tilltalande, men som snart avslöjar en mörkare natur. Detta dunkel framträder i flera andra av samlingens verk – inte sällan ur färgstarka, syntetiska material eller färger med frapperande neonljuseffekter, som till exempel hos Austin Lee. Al Freemans mjukt puffiga och skalmässigt överdimensionerade skulpturer, Alex Da Cortes färgmättade popkonstinspirerade verk, Oli Epps ironiska efterlikningar av digital estetik och Alex Israels mättade solnedgångar, är alla svärtade med det tragikomiska och komplexa som det innebär att leva i vår digitala tidsålder, av toxisk maskulinitet, satirisk existentialism, samt av konsumismens kopplingar till kontroll, beroende, ångest och konflikt.
Schweiziska Claudia Comtes lent sandpapprade träskulptur Lapin Africain 8 dyker i samlingen upp nästan som en välbehövlig paus i den övriga intrycksintensiteten. Comtes känsla för materialens förhållande till varandra, till naturen och historien, ger ett lugn där många andra verk drar upp hjärnan i ett intellektualiserande speed-läge. Intresset för det historiska och arkeologiskt angränsande har hon gemensamt med svenska Klara Zetterholm, vars estetiska output dock drar åt ett helt annat håll. Zetterholm sysslar med ett slags arkeologiska utgrävningar, förfalskade material, motiv och historiska berättelser. Hon lyfter frågor om autenticitet och mytbildning i linje med Foucaults tes om att det som traditionellt betraktas som absolut, universellt och sant i själva verket är historiskt betingat. I samlingen finns Ayla, som är inspirerad av vaxrekonstruktioner av förhistoriska människor, men vars attribut och minspel för tankarna till Kardashians ofattbara genomslag för det artificiellt manipulerade skönhetsideal som kramas så intensivt av samtiden.
Även Gina Beavers och Sara Cwynar gräver i skönhet och exponering i relation till misogyn konsumism och den digitala världens osäkerhet, oro, dubbelmoral och skamlöshet. Kardashians sexualiserade, syntetiska utseendekapital och konsumistiska beteende är också något som fascinerat konstnären Anna Uddenberg. Hennes verk Hairy Foot vrider på våra idéer om konsumtion, lyx och funktionalitet – och i den röra som konsumtionen lämnar efter sig hittar vi Mathis Altmann och Ry Rocklen, vars duchampianska skulpturer består av byggmaterial, skräp från sopcontainrar och second hand-”fynd”.
Allt i Gullringsbos samling har nu inte sin grund i samhällskritik och samtidsskepticism. Francesca Facciolas estetik liknar i The Lamb Lies Down on Broadway svenska Hampus Balanzo Wernemyrs i det att båda tycks befinna sig i ett slags mentalt gränstillstånd som snarare letar sig inåt i konstnärerna än utåt i världen – som Staffan Westerberg mixad med Commedia dell’Arte, eller möjligen som en syratripp in i konstnärens drömmar. En annan typ av mer spirituell drömestetik skapar Camilla Engström med sina mjukt kulliga metafysiska landskap som hyllar moder naturs läkande egenskaper.
Spännande och för mig nya upptäckter i samlingen är Jess Valice med sina storögt melankoliska figurer, och Buck Ellison som med repetitiva motiv pekar på vårt omfamnande och vidmakthållande av generaliseringar, mönster och strukturella ojämlikheter.
Det är lätt att bli lycklig över den lust som tycks ligga till grund för Gullringsbos samling, som tar samlandet utanför det konventionella och i stället söker verk som ibland är svårtolkade, ofta komplexa och en fest för både ögat och sinnet. Jag ser fram emot att se samlingen expandera ytterligare och bjuda in till såväl kontemplation som livfulla diskussioner kring all den förvirring, förtvivlan och förundran som vår samtid inbegriper.