Många konstnärer har dåligt samvete för att deras konst flygs i tunga emballage till utställningar världen över. Den franske konstnären Xavier Veilhan tillhör den växande skaran som gör något åt det. I dagarna tog han sin utställning ”Crop top” från kontinenten till Stockholm med segelbåt.
I Sollenkroka vaknade de med is runt hela båten. Den franske konstnären Xavier Veilhan och hans team hade lagt till vid den lilla ön utanför Stockholm, efter sex dagars segling hade de bara en liten tur kvar in till Kajplats 18 längs Strandvägen, men isen fångade dem.
– Den här båten är inte gjord för sådana här väderförhållanden, förklarar Veilhan när vi ses ett par dagar senare.
Frågan är då vad de gjorde i en sådan båt: en enkölig Hanse 460 på 14,6 meter, i Stockholmsvattnen i februari, när de dessutom var under tidspress. Båten var packad med konstverk till utställningen ”Crop top” med öppning på galleriet Andréhn Schiptjenko ett par dagar senare, tiden att kryssa fram och tillbaka för att hitta isfria vägar genom skärgården var knappast tänjbar.
– Jag har varit extremt nervös och påtalat många gånger att det är isigt i Stockholm i februari, säger Veilhans Sverigegallerist, Marina Schiptjenko, dagen efter att båten lagt till.
Båtvalet handlar om årstiden, visar det sig. Det är svårt att få tag på segelbåtar mitt i vintern så när den här dök upp hakade teamet på. Planen var nämligen redan etablerad: att för några av sina kommande utställningar överge flygplan och välja segelbåt som frakt- och transportmedel.
– Vi hade inte tänkt att vi skulle göra det nu egentligen, men det här var den perfekta distansen för att testa det hela. Vi åkte tåg från Paris till en hamn nära Lübeck och tog båten därifrån.
Xavier Veilhan är en av Frankrikes stora samtida konstnärer. Han representerade Frankrike på prestigefulla Venedigbiennalen 2017, har ställt ut över hela världen och är i Sverige omtalad främst för sina skulpturer ”Vårbergs jättar” i Skärholmen. Initiativet att segla konsten till utställningarna är en del av en större omställning för Veilhans studio, där ett rådgivarteam specialiserat på ”ekodesign” har analyserat studions alla aktiviteter under ett år för att mäta dess miljömässiga påverkan.
– Baserat på de siffrorna försöker vi nu hitta sätt att reducera vår påverkan när vi skapar verk, hitta tekniker och material som påverkar mindre, vi producerar det vi kan på plats och ändrar våra transportsätt, berättar han.
Seglatsen till Stockholm och utställningen ”Crop top” är en provtur. Nu följer utvärderingar, men den initiala planen är att fortsätta, närmast till New York och São Paulo.
Diskussionen kring konstvärldens frakt av konstverk kors och tvärs över planeten bubblade upp på allvar under pandemin, när allt sådant plötsligt stannade av. Frågor lyftes om den egentliga rimligheten i att gallerier flög konst till konstmässor runt om i världen, eller att samlare flög konstverk från auktionshus till, i värsta fall, en lagerförvaring. Heath Lowndes, managing director för relativt nystartade Gallery climate coalition (GCC), säger i en intervju med The Art Newspaper att transporter med flyg ger i genomsnitt 60 gånger så hög klimatpåverkan som samma sträcka med fartyg.
Xavier Veilhan med team har ännu inte räknat på hur klimatpåverkan av segelturen till Stockholm står i förhållande till motsvarande resa med flyg, men rimligtvis är den betydligt mindre.
Veilhan har sedan länge utforskat hastighet, transport och båtar i sitt konstnärskap. Det handlar om en fascination för fart, särskilt den som genereras av naturliga krafter, som segling, skidor och surfing. Det handlar om ”glidet” säger han: själva känslan av fart.
– På en båt stannar du uppe för att hålla koll på vind, vågor och båtens rörelser. 20 km/h är kanske långsamt på land men en helt annan grej i knop – det är en otroligt kraftfull känsla.
Han är inte ensam om att se potentialen i segel. Ett växande antal mindre företag satsar just nu på att bygga nya eller fräscha till gamla segelfartyg för frakt med vind som enda bränsle. Nederländska Fairtransport grundades redan 2007, de rustar upp gamla segelskutor och fraktar kakao, vin, rom, honung, och ibland konst, över världshaven.
– 2007 var det väldigt få företag som brydde sig om hållbara transportsätt. Det har förändrats mycket under de senaste åren, men det är fortfarande långt kvar innan alla inser nödvändigheten av hållbar sjöfart. Särskilt eftersom det fortfarande är mycket dyrare än containerfartyg, säger Fairtransports Thea de Koning.
Den ekonomiska aspekten blir påtaglig när jag frågar Veilhanteamet om de kommer att följa sin plan att ta seglatserna över Atlanten. Svaret är avvaktande, men inte utifrån att just containerfartyg är dyrare än segelfrakt.
– Kostnaderna av en sådan här transport är så oerhört mycket högre än med flyg. Flyg är billigare än tåg, båt, bil … Skepparna ska avlönas under resan till, under och hem från destinationen. Att hyra båten är egentligen inte dyrare i sig, men för hela teamet kostar det här säkert fem gånger mer än att flyga från Paris till Stockholm. Det finns ett behov av en politisk insats här, säger Veilhan.
Ett galleri som var tidigt att haka på GCC:s klimatinitiativ är Galerie Nordenhake. Ben Loveless, chef för galleriet i Stockholm, säger att han tror att viljan att förändra sina beteenden och vanor är stor både i allmänhet och i konstvärlden, men att de största svårigheterna handlar om när förändringarna drabbar ekonomin.
– Jag tror att GCC har hjälpt oss att påverka transportföretag att värdesätta ”green credentials”. Men hur mycket man än försöker initiera själv tror jag att policyförändringar på politisk nivå är nyckeln, säger Loveless.
Läs hela artikeln här
