Stora internationella konstgallerier skär ner i sina verksamheter. Samtidigt verkar det växa upp nya mindre gallerier – inte minst i Norden.
– Många av de stora gallerierna har helt enkelt satsat lite för mycket och dras nu med enorma kostnader som gör att de antingen får slå igen eller omforma sig, säger Nikola Dietrich på konstmässan Liste.
Den 3 juni publicerades en artikel i The New York Times där Paces vd Marc Glimcher tillkännagav en omfattande omstrukturering. Pace, ett av världens ledande megagallerier för samtidskonst, skulle skära ner på 50 konstnärer och lika många från personalstyrkan, eftersom den traditionella modellen för megagallerier enligt Glimcher inte längre fungerar.
Den brutala nedskärningen följer en rad nedläggningar av andra stora gallerier den senaste tiden. Stephen Friedman stängde runt årsskiftet först i New York och sedan i London. Innan dess hade Clearing, Blum, Venus over Manhattan och Kasmin, för att nämna några få, blivit ”crushed by the overheads”, som Clearings grundare Olivier Babin uttryckte det i The Art Newspaper, och syftade på ökade hyres- och fraktkostnader, dyra konstmässor, en svajig konstmarknad och förändrade samlarmönster.
På flera håll märks dock en intressant, smått paradoxal rörelse där det under samma tid har etablerat sig flera unga gallerier, inte minst i Sverige och Norden. Den nordiska närvaron på den prestigefulla konstmässan Liste i Basel var i juni i år också den största på över 20 år.
Sara Berner Bengtsson är chef för svenska konstmässan Market och har noterat att en yngre galleristgeneration tycks växa parallellt med att flera internationella gallerier slår igen.
– Svenska Beau Travail och Coulisse, danska Matteo Cantarella och Palace enterprise, norska Femtensesse och Christian Torp och finska Pitted dates är några av dessa gallerier som etablerats i en globaliserad värld och där galleristerna i flera fall har internationella bakgrunder. De står starka även med program som visar mer konceptuell konst än många etablerade gallerier.
2022 grundade Filip Zięciak Stockholmsbaserade Coulisse gallery, som han nu driver tillsammans med Jeanette Gunnarsson.
– Jag kommer från Polen, Jeanette är halvschweizisk och vår mest framgångsrika konstnär Rafał Zajko är brittisk-polsk. Vår kundgrupp finns naturligt på olika platser och våra konstnärer ställs ut institutionellt i flera olika länder. Jag tror att konstnärernas karriärer utvecklas bättre om det sker på många olika platser samtidigt. Vi startade också i ekonomiskt krisiga tider, så vi har alltid behövt förvalta och tänka till kring de pengar vi har.
I spåren av de stora galleriernas nedläggningar har han också märkt en skillnad i vad konstnärer själva värderar hos de gallerister de väljer att samarbeta med.
– Just efter pandemin gick försäljningen fortfarande bra. Både Clearing och Stephen Friedman öppnade 2023 i nya, extremt dyra lokaler. Nu när det ekonomiska läget är annorlunda söker många konstnärer hellre trygga, meningsfulla relationer hos mindre gallerier än stora verksamheter där de inte har någon insyn i ekonomin.
Nämnda Liste etablerades i Basel 1996 just för att ge yngre gallerier och oetablerade konstnärer en internationell plattform. Listes konstnärliga ledare Nikola Dietrich bekräftar i en videointervju både att den nordiska närvaron har ökat något och att galleriscenen är i en omstöpningsfas.
– Många av de stora gallerierna har helt enkelt satsat lite för mycket och dras nu med enorma kostnader som gör att de antingen får slå igen eller omforma sig. Samtidigt ser vi alltså att det till exempel i London har startats flera små gallerier som snabbt börjar arbeta internationellt.
Ett nordiskt sådant är 40 kvadratmeter stora Palace enterprise i Köpenhamn, som drivs av Gitte Skjødt Madsen och Sarah Lærke Pedersen. Skjødt Madsen berättar via mejl att hon upplever det som flexibelt och smidigt att ha en lokal som inte kräver en alltför stor budget.
”Mindre utställningar betyder inte att de är mindre ambitiösa, men det kan krävas färre verk, vilket innebär lägre kostnader för frakt, lagring och hantering. Utmaningen kan naturligtvis vara att vi inte alltid kan ställa ut allt som förtjänar att uppmärksammas”, skriver hon.
Precis som Coulisse har Palace enterprise från start arbetat både lokalt och internationellt, och har under året medverkat på Liste i Basel, Frieze i London, Market i Stockholm och Chart i Köpenhamn.
”Vi lever i en globaliserad värld, men konst är ett språk som kan talas över gränserna och det är viktigt att vara en del av den konversationen”, konstaterar Skjødt Madsen.
Läs vidare: dn.se
