Genom satsningen Art Initiative ska konsten bli en naturlig del av Handelshögskolans miljö och påverka studenterna till att bli bättre beslutsfattare. Ett led i satsningen är omgörningen av det historiskt och materiellt värdeladdade styrelserummet.
I samband med att Lars Strannegård blev Handelshögskolan i Stockholms nya rektor 2014 startades satsningen Art Initiative, ett projekt med syfte att höja konsten som kunskapskälla i den ekonomitunga institution som Handelshögskolan utgör.
– Art Initiative är ett pedagogiskt verktyg för att göra våra studenter till bättre beslutsfattare. Ett komplement till den övriga kunskap som finns här. Vi vill att konsten ska skapa friktion, för i friktionen uppstår självreflektion. Och känner man sig själv bättre blir man också en bättre beslutsfattare, säger Lars Strannegård.
Konsten integreras i den akademiska kontexten på skolan, samt genom organiserade samtal i den offentliga debatten. Bland samarbetsinstitutionerna finns Moderna Museet, Tensta Konsthall, Magasin III, Konsthögskolan, Musikhögskolan, KTH Arkitekturhögskolan, Södertörns högskola, samt ett nätverk av gallerier och konstnärer.
I ljuset av den omfattande kritik som riktats mot Handelshögskolan inför och i samband med släppet av boken 179 år av ensamhet, som uppmärksammar den historiska genusproblematiken på skolan, har Lars Strannegård bland annat valt att inom Art Initiative ta itu med en av de mest estetiskt värdeladdade miljöerna på skolan – styrelserummet. Här hälsar varje ny student på rektorn vid skolstart. Rummet, vars mitt uppfylls av ett stort styrelsebord och tunga, rygghöga stolar, blir därmed ett av de första intrycken studenterna får av skolan. Längs väggarna hänger sex klassiska porträtt av Handelshögskolans första rektor och styrelseordförande, grundare och huvudfinansiärer – samtliga män.
– Att vi behövde göra om rummet var en faktor, frågan var hur. Hur ska man som akademisk institution hantera och balansera det historiska arv man har med den roll det spelar i samtiden? Vi landade i att vi ville hantera vår historia på ett utforskande och respektfullt sätt. Försöka använda oss av den för att sätta ljuset på vår samtid, förklarar Lars Strannegård.
Den 15 december öppnades dörrarna till det ”nya” styrelserummet. Ena kortväggen fylls upp av Maria Fribergs fotoverk Somewhere else (1998), ett av konstnärens mest kända verk. Det är taget innan uttrycket ”manspread” etablerats men föreställer just det: en inblick under ett bord inte olikt det i rummet; fem kostymklädda benpar som skrevar enligt klassiskt manligt manér. Maria Friberg arbetar uttalat ofta med genusfrågor och tanken är att verket ska uppmana till eftertanke kring etablerade maktstrukturer.
Porträtten på de sex männen är kvar, men har blivit till nya konstverk genom konstfackprofessor Bella Runes Konsekvensanalys, ett digitalt projekt i så kallad ”augmented reality”-teknik. Betraktarna behöver ladda ner en app och rikta mobilen mot porträtten. De digitala figurer som framträder på skärmen sätter de porträtterade männen och deras roller i ett nytt perspektiv.
– Ett historierevisionistiskt sätt att hantera rummet hade varit att kasta ut alla gamla porträtt och sätta dit något annat. Nu lyfter vi i stället det osynliga och öppnar upp för andra, möjliga framtider. Jag har lagt till ett fiktivt lager över rummets materiella kultur och historia genom augmented reality-skulpturer som upplevs genom mobilen. Det är i mobilen vi har vårt mest privata och mest offentliga, det är där vi är kreativa, det är där vi leker och ställer frågor. Det ville jag använda mig av, säger Bella Rune.
För någon som ovetande om detta går in i rummet är förändringen inte slående. De sex porträtten hänger kvar. Fribergs storformatsfotografi höjer säkert ett och annat ögonbryn, men effekten är inte självklar. Rune menar att den inte behöver vara det i ett rum där samtalet är en naturlig del.
– Detta är ett rum som besöks i samband med någon aktivitet kopplad till platsen och/eller personer på platsen. Då finns det alltid ett möjligt samtal, vilket det inte alltid gör på annan offentlig plats. Många av de könsmaktsordningar som styr världen är osynliga. För mig är det här ett sätt att aktivera både dem och mig själv, utan en massa pekpinnar. Det är ett slags lek och sökande, säger Bella Rune.
Satsningen i styrelserummet kompletteras med en bok med reflekterande texter av Therese Bohman, författare och kulturkritiker; Ingrid Elam, dekan på konstnärliga fakulteten vid Göteborgs Universitet, och Dragana Vujanović Östlind, chefskurator på Hasselbladstiftelsen.
– Det hänger Ipads på väggen och både boken och informationstexter kommer att finnas på plats i rummet. Idén är att arbeta med lager på lager, så som historien också utvecklar sig. Inget försvinner, en händelse lägger sig i stället intill en annan. Fribergs verk osäkrar miljön och visar att det är något som händer. Jag ser rummet som ett allkonstverk, en ”conversation piece”. Men man behöver läsa boken för att förstå fullt ut. Man behöver aktivera sig, säger Lars Strannegård.
Bild: ”Somewhere Else” av Maria Friberg i styrelserummet på Handelshögskolan i Stockholm. Foto: Mikael Olsson
