Lena Andersson och Dan Wolgers har en viss saklig torrhet gemensamt: en strävan att bena ut vad saker och ting består av. Nu möts författaren och konstnären i en utställning på Spritmuseum.
I min enfald har jag inför intervjun med författaren Lena Andersson och konstnären Dan Wolgers funderat över hur de två alls ska kunna få ihop en gemensam utställning. Wolgers, humoristen som gärna driver med sin publik, och Andersson, som med stor seriositet och bestämdhet försöker förstå världen. Jag tänker att deras olikheter borde bli ett hinder. Men det visar sig istället att de är i princip samma person. Eller i alla fall att de har samma ingång till sitt skapande.
– Första gången vi satt tillsammans och tittade igenom mina verk säger Lena efter bara tjugo minuter att ’det är ju bara samma sak hela tiden’. Varpå jag ropar HURRA, för det har jag själv sagt genom alla år. Då brukar folk lite tröstande säga ’Men så ska du väl inte säga, visst finns det utveckling’. Men jag säger NEJ!
Wolgers skrattar. Andersson nickar bekräftande:
– Jag antar att jag kan säga en sådan sak för att jag inte kan särskilt mycket om konst. När jag försöker beskriva någonting handlar det om att gnaga in till benet. Och varje gång jag gör det med dina verk kommer jag fram till samma sak, om och om igen.
Anderssons och Wolgers gemensamma utställning ”Egentligheter” på Spritmuseum, består av drygt trettio föremål ur Wolgers produktion, från 1977 fram till idag, utvalda av och skrivna om av Lena Andersson. Det var museet som kontaktade Wolgers och frågade om de kunde få sammanföra honom och Andersson. Då hade de ingen relation, förutom att de respekterade varandras arbeten. Hur utställningen skulle se ut och vad den skulle bestå av var helt upp till dem. De träffades under ett antal möten för att välja ut verk, där Andersson bläddrade igenom Wolgers böcker och gjorde ett urval. Efter att ha skrivit om 31 verk tyckte hon att det räckte. […]
